Made Of A Dream

Det sägs att ju mer man övar inför en presentation, desto mer säker blir man och nervosisteten sjunker. Det sägs också att ju fler presentationer man utför desto bättre blir det, att man blir mindre nervös med tiden. Men så är det icke för mig. Lite lustigt, men nervositeten blir mer påtaglig för varje presentation jag gör. 

 

Men igår hade jag sista presentationen för hela höstterminen! Så nu kan jag andas ut och fokusera på pluggandet och mina betyg i kurserna jag ska läsa. Nu kan jag minska på den inre stressen. För att fira detta var det några tappra själar som tog med mig till studentpuben och gjorde min kväll. Det blev inte alltför mycket dricka och inte alltför sent men det blev ett glatt gäng och mycket kärlek ♥

 

 

 

 

Dessa 4 toppar från Nelly kom hem till mig idag! Jag håller på och byter ut min garderob sakta men säkert, nu när jag äntligen får pengar från CSN igen. Anledningen till att jag gör detta är för att de flesta av mina kläder har blivit för stora nu när jag gått ner en hel del i vikt. Och mina närmsta killkompisar har under sommaren kommenterat att de kan se min BH. Även om de säger så för att de tycker det är roligt att jag är pryd så har det etsat sig fast så pass hårt att jag nu gör mig av med alla mina linnen. Nu ska jag bara se om jag hittar någon som kanske vill ta över mina linnen, annars får jag ge bort dem till välgörenhet. No more boobs! 

 

Hemligheter som väntar på att komma ut. Hemligheter som är förvirrande. När du bär på något som du känner behöver sägas, men där rätt tillfälle aldrig uppdagas eller där du inte vet om konsekvenserna blir värre än tyngden av att hålla det hemligt. När en vän kommit dig så pass nära att det känns som att det är dags. 

 

Ibland är mina känslor väldigt förvirrande. Lite ologiska och svåra att definiera. Varken negativt eller positivt, bara förvirrande. Inte nog med det så har jag lite konstiga drömmar om nätterna med. Vad är det mitt undermedvetna försöker tala om för mig egentligen?! Ja det återstår att se. 

 

På mitt jobb har vi regelbundna medarbetarsamtal. I höstas fick vi skriva en sak på ett papper, som vi sen la i ett privat kuvert (endast till för oss själva att läsa senare) för förvaring och nu under vårens medarbetarsamtal fick vi tillbaka våra kuvert för att läsa vad vi skrivit. Lagom tid så där för att glömma bort att man ens gjort det. 

 

Fågan löd: Vad kan Du göra för att förbättra ditt fysiska och psykiska välbefinnande?

Och här är mitt svar: Sluta stressa och känna mig stressad. Börja träna ordentligt och äta rätt. Sluta gå med på att göra saker som inte känns rätt eller som jag vet inte kommer att ge mig något - såvida det inte gäller arbetet eller skolan. Kämpa mer med skolarbetet.

 

Oj vad jag hade mycket i tankarna. Men dagen jag fick öppna kuvertet och läsa var en dag då jag hade failat på exakt alla punkter jag tog upp. Idag kan jag dock säga att jag i alla fall lyckats med de två sista. Alltid nåt. 

 

Kämpar.

 

 

 

 

I miss.

I think.

I feel.

But I believe.

And I know that some day, some day, I will forgive myself.

 

 

 

Sista slutspurten av den här kursen består av att vi ska läsa en artikel, skriva ett abstract på den och sedan göra en professionell presentation av artikeln. Dvs öva på allt det man gör som forskare sen. Att välja en bra artikel för detta ändamål var inte det lättaste. Och vi var tvugna att maila läraren vilken artikel vi ska ha senast igår också. Tillslut fick jag ren och skär panikångest och var tvungen att bege mig ut i solen i försök att promenera bort paniken. 

Promenaden i solen och en stund på klippor vid vattnet fick mig lugn igen. Men trots det så gick det inte bättre. Då fick jag perfekt hjälp av Björn, så himla snällt! Jag fick tips på sidor att söka på samt tre alternativ på artikel att välja om jag inte hittar en egen. Allt för att jag skulle kunna följa med ut senare på kvällen och inte sitta inne med panik istället.

 

Tillslut fick jag panik igen för allt kändes så blurrigt och kände ingen tilltro till de artiklar jag hittat som verkar intressanta. Är de tillräckligt bra? Håller de sig inom ämnet? Är de för lätta/ för svåra? Kommer jag skämma ut mig om jag väljer denna? Samt beslutsångest på det. Så klart. När klockan började närma sig "släng på dig ytterkläderna och spring till bussen" tid valde jag tre slumpmässiga och skickade iväg ett mail till min lärare. Kände liksom inte för att sitta inne hela kvällen med panik då jag var fullt medveten om att det inte skulle gå bättre ändå.

 

Mötte upp halva min klass + några till. Väl där får jag reda på att ett kareoke-rum har bokats!!!!! That man alltså..... Fick typ panik igen. Men eftersom that man vet vad jag verkligen tycker om att sjunga så lovade han mig att jag inte behövde sjunga utan att det var helt okej att bara sitta med där och ha det trevligt. Jag och Marco var dock de enda av vår klass som faktiskt gick till kareoke-rummet efter att vi ätit. Och nånstans under kvällen fick jag en komplimang för det :) Det var så klart andra folks ditdragna, som faktiskt gillar att sjunga kareoke så.

 

Trots kareoke så blev det en välbehövlig kväll med mycket sång och skratt.

Och nångång under kvällen fick jag ett svar från min lärare om att hon tycker jag ska ta mitt första alternativ och att den blir jättebra. Puh.

 

 

Jag har köpt ett paraply för vårens och sommarens regniga dagar! 

Har inte ägt ett paraply på flera år så nu tyckte jag att det var dags. Det känns som att det är något som verkligen behövs. Hämtade ut mitt paraply idag och smälte när jag insåg att det till och med var ännu snyggare än på bilden. Hata mig inte nu, men nu tycker jag att det kan regna lite ;)

 

 

Jag tänkte att jag skulle berätta något väldigt positivt för en gång skull. 

I torsdags hade jag en sån där dag där man kommer över en tröskel och plötsligt så faller en massa lösa bitar i ens liv på plats. Som ett pussel. 

 

Jag hade bokat in ett möte med min studievägledare i hopp om att få hjälp med att pussla ihop min utbildning så att jag blir klar på snabbast möjliga sätt. Och att den ska bli bra då också. Innan mötet var jag så sjukt nervös. Alltså sjukt! Jag har varit lite smått rädd för att gå dit på sista tiden då det känts som att det varit lite luddigt i mina studier och kurser med mera. Så jag hade väntat mig ett väldans pusslande i det hela.

 

MEN jag gick dit. Satte mig ner. Berättade vad jag ville. Hon frågade bara om jag läst alla kurser på SU eller inte. Sen gick hon in i en databas och printade ut hela mitt studieliv. Och vips sa det så satte hon igång med att räkna, och räkna, och räkna. Sen strök hon med överstrykningspennor i två olika färger. "De här kurserna tycker jag att vi stoppar in i din kandidat och de här kurserna tycker jag att vi stoppar in i din master sen". Vips så kom hon fram till att jag redan har tagit alla nödvändiga poäng för en kandidat. Det enda jag behöver göra är att ta tag i mina tre rester jag har och kandidatarbetet. "Du har till och med för mycket poäng, men dessa 30 poängen tar vi och stoppar in i din master sen, så det gör inget". När hon var klar med allt räknande och kommit fram till vad jag hade kvar så tog hon fram pappret på vilka kurser man kan söka och strök under en masterkurs i höst och så det självständiga arbetet. Dessa två kurser skulle jag alltså prompt söka. 

 

Snacka om lättnad när jag gick ifrån mötet. På 30 minuter fixade hon det som jag trodde skulle bli ett väldans pussel hur lätt som helst. Och jag gick därifrån med vetskapen om att jag kommer att kunna bli klar med min utbildning betydligt tidigare än jag trodde! 

 

 

It is said that tears can be beautiful.

 

So, I´m beautiful now?