Made Of A Dream

Det känns lite väl personligt och privat. Men det får stå kvar i alla fall. Under den senaste tiden verkar jag göra en hel del saker som egentligen är lite för personliga och privata för mig. Saker som inte riktigt är jag. Saker som jag förvånas över. I alla fall inte varit. Så det är bara att bita ihop och rida med vågen i hopp om att den till slut avtar. Vad kryptiskt det här blev då. 

 

Imorgon ska jag dock jobba, men jag sååååå önskar att jag var ledig. Inte för att jag annars skulle göra så mycket. 

 

 

 

Det är fascinerande det här med bloggar, twitter och för all del instagram med mera. Men främt blogg och twitter. Ofta skriver man ett inlägg utan att få någon respons.

 

Alls. 

 

Även om man skriver om något ledsamt. Inte ens sen om man pratar med, eller träffar någon man känner, och som definitivt har läst inlägget. 

 

Kanske vet man inte vad man ska säga. Kanske har man så mycket själv just nu. Kanske tänker man att man ska säga något men det försvinner sen i glömska när tillfälle fås. Kanske låter det inte lika hemskt i skrift. Kanske vill man inte vara påträngande. Kanske tänker man att personen i fråga tar upp det privat med en om det verkligen är något stort. Kanske känner man att det finns någon annan som är bättre lämpad att prata med den personen om just detta, att man inte står varandra tillräckligt nära.

 

Jag vet med mig att jag antagligen är likadan själv så därför bryr jag mig inte så mycket. Men det är fascinerande när man tänker på det. För några dagar sen så skrev jag ett inlägg på twitter om att jag åter igen hittat en knöl i bröstet. Var det någon som visste om att jag haft en tidigare? Ingen som reagerade över att de isåfall inte visste? Eller reagerade över att jag hittat ytterligare en? Att jag hittat en knöl över huvud taget? Som sagt fascinerande. Den enda som hörde av sig var mitt ex. Mitt ex kontaktade mig på fb samma dag som inlägget dök upp och frågade mig hur allt var. Men han var ju med förra gången det hände, så det kanske ligger något i det. Han gick rakt på sak. Den enda. Om du läser min blogg så vill jag bara säga ett stort tack. Jag ska jobba stenhårt på att bli som du när det gäller såna här saker. Till er andra: jag tycker om er oavsett! (kände att jag behövde lägga in detta).

 

Jag tänkte nu ta tillfället i akt och berätta lite om hur det går till när man hittar en knöl i bröstet, tankarna som snurrar och processen. 

 

Båda gångerna jag har hittat en knöl så har hjärtat dunkat ett extra slag. Nervositeten och oron infinner sig väldigt snabbt efter det trots att man innerst inne är medveten om att det med största sannolikheten är något helt ofarligt. Så fort man kan så ringer man till vårdcentralen och förklarar läget. De tar en knöl i bröstet på största allvar och man får en tid hos en kvinnlig läkare redan samma dag. På vårdcentralen får man först berätta var man har hittat knölen, hur stor den är, när man hittade den och så vidare och sen kollar läkaren själv in läget. Sen säger hon att det säkert inte är någon fara men som rutin så ska hon ordna med en remiss till mammografi och punktering av knölen. Det är med ett enormt lugn hon säger så, och en del av dig är lugn själv för du vet om att det med största sannolikhet inte är något allvarligt. Men en del av dig kan inte slappna av innan du har fått beskedet från mammografin. Det kan ju trots allt vara cancer. 

 

Båda gångerna har jag fått höra att knölen varit liten. Och det är alltid något som lugnar. Och även om jag aldrig gått omkring och nojat mig i någon större utsträckning så finns ändå den lilla oron där som ligger och skaver långt in. Speciellt när man vet om att det ligger cancer i släkten, och även just bröstcancer. 

 

Det tar några dagar innan du får en tid. Men det tar definitivt inte mer än två veckor. Det är ju högprioriterat med en knöl i bröstet. Dagarna mellan läkarbesöket och mammografin är lite som vilka dagar som helst. Men dagen innan mammografin och samma dag infinner sig en klump i magen och lite likgiltighet. Försvarsmekanismerna sätts igång. Oavsett om du innerst inne vet om att det antagligen inte är något allvarligt. Vid denna undersökning görs oftast både mammografi-röntgen och ultraljud och du får veta direkt hur läget är. 

 

Jag var på min mammografi idag och det är för andra gången som jag får höra att det bara är en cysta och alltså ingen fara. Puh. Det är också andra gången jag får beröm för att jag upptäcker detta i så god tid. Så nu har jag fått en tid för punktering av denna cysta. Jag vet ju inte hur processen går till om man får beskedet att det är cancer (och jag hoppas att jag aldrig behöver få reda på det), men när det bara är en cysta så sticker man in en nål i bröstet och tömmer den helt enkelt. Dock kan den fylla sig själv igen och det vet man inte om hur lång tid. 

 

Sist men inte minst, lova mig att ni alltid undersöker era egna bröst! 

 

♥

 

Då har jag haft min sista fältkurs. Den här var helt klart den bästa. Men det känns ändå skönt att fältkurserna nu är slut, för brrrrrrrr vad kallt det var att vara ute med båten och samla in material. 

 

Forskningsstationen Kristineberg är den som är mest lockande för mig och där bedrivs sån forskning som ligger nära mitt intresse. Jag börjar äntligen se ett litet ljus med mina blandade intresseområden och fick en hel del tips och råd angående studierna av vår snälla kursledare. 

 

Lite bilder från stället:

 

 

 

Något jag inte varit med om tidigare på forskningsstationer är att de till och med hade en reception.

 

 

 

Det första vi fick veta när vi kom på plats var i princip att här kunde man ta valfri dryck hur mycket man ville och gratis är gott ;) 

 

 

 

 

Sjöutsikt var det nästan överallt, till och med i labsalen!

 

 

 

 

 

Nu var det snart två veckor sen jag skrev något här. Det är inte det att det inte händer saker i mitt liv, för det gör det... en hel del till och från. Däremot händer det saker som jag inte kan skriva om, inte får skriva om, inte bör skriva om, inte klarar av att skriva om och även saker som jag inte vill skriva om. Jag går alltså igenom en ganska hemlig period just nu. Det gäller även det jag pratar om. Det är inget illa menat mot dem som står mig nära och jag hoppas att ni har förståelse och inte tar illa vid er. 

 

Men något jag kan säga är att imorgon bitti så åker jag på min sista fältkurs för i höst! Det ska bli riktigt spännande och samtidigt skönt att komma bort från stan ett tag. Lite frisk luft vid kusten :) Samtidigt så är jag sjukt nervös inför resan. Men det ska nog gå bra. Den här gången är det lite annorlunda än tidigare, den här gången ska jag få åka till ett helt nytt ställe som jag aldrig varit på och antagligen ska vi pyssla med saker som jag inte tidigare gjort. 

 

Det var det.

Vi ses igen nästa vecka! ♥

 

 

Snart går vi in i oktober och då, som sagt, kommer jag att ha fullbokade helger hela månaden. Helt sjukt, men samtidigt ska det bli skönt. 

 

Men så i helgen passade jag på att få ut så mycket som möjligt!

 

Min helg i punkter...

 

Först passade jag på att träffa söta Isabel inne i stan för en fika. Det var inte igår så det var riktigt najs. Sen senare på kvällen var jag och kollade på darl som gjorde ett bra jobb på scen. Jag hade bokat in en kolla-på-Jejca-dejt med Tora, men sen visade det sig att ytterligare en person ville dit.. Sist men absolut inte minst så hängde jag på Björnis till Strand för att kolla på en spelning som Sigrid hade föreslagit. Och jag måste säga att det var en sjukt kul kväll! Shit. Bandet var bra, sällskapet var på det bästa humöret och det blev alldeles, alldeles för sent mot vad jag hade tänkt mig. 

 

Klockan ringde 08.30. Hua! "Skulle inte du börja jobba klockan 10...?" Hörde jag en röst som sa. Jo svarade jag och sen var det bara att kliva upp och åka iväg. Att jobba 10-19 kändes omöjligt efter att ha gått och lagt sig 03... MEN jag tog mig igenom preciiiiis hela arbetsdagen, trots att jag var trött som en gnu. Efter jobbet passade jag på att köpa hem lite billig mat. Jag tror det tog mig nästan en timme att handla en matkasse, haha.. SÅ trött var jag. Trött men glad. Men sen fick jag sällskap på bussen in till Slussen av en kollega som också hade shoppat efter jobbet :) Lördag kväll spenderade jag hemma i sängen med chips och cola framför datorn. Kändes nästan lite konstigt att sitta hemma själv en lördag, det var inte igår. Men det var skönt och välbehövligt med tanke på att jag slocknade runt 23, mitt i ett fb-samtal så... 

 

Mest chill. Men tog en liten snabb runda i skogen med T. Sen hängde vi hemma hos henne och här blev det också lite senare än jag hade tänkt mig. Men det gjorde absolut ingenting för det var så trevligt så! En välbehövlig söndag helt enkelt :) Och jag lyckades ta mig hem smidigt.

 

Det var det. Puss på er.