Panic

Vilken dag igår, igår var rena rama panikdagen. 
 
Sista slutspurten av den här kursen består av att vi ska läsa en artikel, skriva ett abstract på den och sedan göra en professionell presentation av artikeln. Dvs öva på allt det man gör som forskare sen. Att välja en bra artikel för detta ändamål var inte det lättaste. Och vi var tvugna att maila läraren vilken artikel vi ska ha senast igår också. Tillslut fick jag ren och skär panikångest och var tvungen att bege mig ut i solen i försök att promenera bort paniken. 
Promenaden i solen och en stund på klippor vid vattnet fick mig lugn igen. Men trots det så gick det inte bättre. Då fick jag perfekt hjälp av Björn, så himla snällt! Jag fick tips på sidor att söka på samt tre alternativ på artikel att välja om jag inte hittar en egen. Allt för att jag skulle kunna följa med ut senare på kvällen och inte sitta inne med panik istället.
 
Tillslut fick jag panik igen för allt kändes så blurrigt och kände ingen tilltro till de artiklar jag hittat som verkar intressanta. Är de tillräckligt bra? Håller de sig inom ämnet? Är de för lätta/ för svåra? Kommer jag skämma ut mig om jag väljer denna? Samt beslutsångest på det. Så klart. När klockan började närma sig "släng på dig ytterkläderna och spring till bussen" tid valde jag tre slumpmässiga och skickade iväg ett mail till min lärare. Kände liksom inte för att sitta inne hela kvällen med panik då jag var fullt medveten om att det inte skulle gå bättre ändå.
 
Mötte upp halva min klass + några till. Väl där får jag reda på att ett kareoke-rum har bokats!!!!! That man alltså..... Fick typ panik igen. Men eftersom that man vet vad jag verkligen tycker om att sjunga så lovade han mig att jag inte behövde sjunga utan att det var helt okej att bara sitta med där och ha det trevligt. Jag och Marco var dock de enda av vår klass som faktiskt gick till kareoke-rummet efter att vi ätit. Och nånstans under kvällen fick jag en komplimang för det :) Det var så klart andra folks ditdragna, som faktiskt gillar att sjunga kareoke så.
 
Trots kareoke så blev det en välbehövlig kväll med mycket sång och skratt.
Och nångång under kvällen fick jag ett svar från min lärare om att hon tycker jag ska ta mitt första alternativ och att den blir jättebra. Puh.
 

Lite ego-bilder där Anneli tvingade mig att posa. 

Kareoke!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0