Ofrivillig viktnedgång
Vågen visade precis 53,5 kg. För en timme sen visade den 53,9 kg. För en dag sen visade den 54,4 kg. För två dagar sen visade den 54,7 kg och för tre-fem dagar sedan så visade den 55-55,5 kg. Detta trots att jag under den senaste veckan har ätit fullt normalt, plus att jag har fått i mig en hel del onyttigheter i form av kakor, bullar och godis. Under tiden jag var i ett förhållande så gick jag upp 8 kg, de så kallade sambokilona. Men sen när jag blev singel så gick jag ner alla dessa igen, på ungefär ett år. För att hålla koll på att jag inte fortsatte att gå ner i vikt så önskade jag mig en personvåg i julklapp, vilket jag fick av syster. Under två veckors relativt frekvent vägande så kände jag mig lättad över att min vikt stod stabil. Men nu har jag på under en veckas tid ofrivilligt gått ner 2 kg. Ja jag åkte på influensan, men det var bara under en dag som jag inte orkade äta något så det ska inte spela så stor roll. Dessutom gick jag under 55-strecket innan influensan.
När jag googlar ofrivillig viktnedgång så får jag upp alla möjliga otrevliga sjukdomar såsom bland annat cancer och diabetes. Men många, många andra också. Kul. Jag är ingen hypokondriker, men jag har hört att ofrivillig viktnedgång är något som man ska vara aktsam på. Så nu funderar jag över, bör jag kontakta vårdcentralen?
Bitterfittor
I fredags var jag ute och träffade lite folks. Vi satt på Galways där alla utom jag intog öl. Jag själv höll mig till cola hela kvällen pga förkylningen och att jag skulle jobba dagen efter. Men det var inte det jag skulle skriva om. En vän till mig börjar plötsligt prata nedvärderande om tjejer i vissa situationer. Tjejer som blir singlar igen efter ett förhållande/ragg blir ofta bittra och "hatar" helt plötsligt alla män, typ så. Att många tjejer är väldigt gnälliga. Jag kan hålla med henne till viss del (när det går till en rejäl överdrift), men en tanke slog mig ändå... hon har nog aldrig blivit ordentligt sårad av en pojkvän eller en väldigt nära vän av motsatt kön. Flera gånger i rad. Inom en inte alltför lång tidsperiod. Jag känner folk som jag fullt ut skulle förstå om de aldrig mer vill/orkar beblanda sig med män. Även om jag innerligt hoppas att de fortsätter kämpa. Jag har själv blivit totalt övertrampad/påtrampad av en nära vän och sådant känns, hårt. Men sen är det ju klart att man tar sig upp igen. Man löser sina issues. Men det ska få ta den tid som behövs, utan att man anses som löjlig. Och innerst inne så hatar man inte på riktigt, man är bara väldigt väldigt sårad för tillfället.
Ps: detta gäller så klart vise versa också... Jag känner även killar som har svårt att lita på tjejer pga diverse saker. Så jag skulle inte heller säga att detta är ett generellt "problem" för just tjejer. Om det ens är ett problem? Jag har ju iofs nästan alltid haft en nära vän av motsatt kön med (med undantag för högstadiet-gymnasiet).
Känsloladdad helg
Hela helgen har varit som en känslobomb. Det började med en utekväll i fredags som avrundades med hårda livshistorier och tårar, och slutade med i söndags av att en kollega och vän berättade att det är slut mellan honom och hans tjej. Däremellan var jag och plockade upp det allra sista (tror vi) hos mitt ex och fick hälsa på hans nya tjej.
Den känsloladdade helgen övergick sen till feberfrossa och taggtråd i halsen :( Men hittade choklad i kylen som jag ska trösta mig med lite nu!
Hej, eller nåt
Känns skönt att ha haft en privat period.
Under ytan bubblar det en del som jag inte kan prata om. Fortfarande. Är mest sånt som mitt liv består av just nu. På både gott och ont.
MEN jag är iallafall tillbaka på Universitetet igen. Det är mycket labarbete i de två kurserna jag ska läsa under våren. Och jag, Isabelle och Björn har lite av en reunion efter ett och ett halft år, då vi tre kommer att läsa tillsammans hela våren. Vi tre är de som har läst mest kurser tillsammans. Av de jag umgås med på fritiden också. Annars hänger jag rätt mycket med de andra molekylärbiologerna med just nu... de har lite smittat mig med deras intresse tror jag, hehe.
Jag kan känna att jag på senaste tiden lagt mest fokus på universitets-folket. Det har liksom lite blivit så. De är flitiga med att visa ett stort intresse för att ses. Men kan känna att jag saknar att hänga med mina gamla vänner med. Mina homies. Igår hängde jag iallafall hemma hos darl, och så fort jag klev innanför dörren där så kändes det som jag befann mig i en sorts fristad. Som en stor lättnad. Passade även på att sova över på hennes soffa :)
Nä nu äre dags att sova lite. Jag har bokat in en plugg-dejt med Ellis imorrn.
(Ps: jag är ledig på lördag kväll)
Puss
En lista
Darl tyckte det var dags för en till lista att besvaras :) Och det är ju lite av en tradition nu sen hon bodde hos mig, så här har ni mina svar.
1. Känner du dig lycklig och glad nu när vintern är här?
Jag älskar vintern när det är snö ute. Och just idag är det SNÖ!! Men just nu saknar jag rätt mycket..
2. Vad kommer bli ditt mest använda plagg i vinter?
Min mössa, helt klart!
3. Vad gjorde du vid den här tidpunkten för ett år sedan – hur såg ditt liv ut?
Om jag läser i min gamla blogg så verkar det mest ha varit plugg. Då läste jag en kurs som heter Molekylär fysiologi och just den här perioden förra året så hade jag och Isabelle fullt upp med ett projekt i den kursen. Jag bodde även fortfarande tillsammans med M. Det var runt den här perioden som det började gå stadigt utför. Men försöker att inte tänka på det.
4. Vad gör du om dagarna egentligen?
Sitter mest hemma. Haha. Nej men jag läser 3 olika distanskurser inom marinbiologi, så jag pluggar mest hemifrån. Men ibland tar jag mig in till SU för att få lite miljöombyte och eventuellt lite socialt sällskap. Annars jobbar jag en hel del med. Och grubblar. Jag är expert på att grubbla. Speciellt den här årstiden.
5. Vad ska du ha för frisyr nästa år?
Antingen samma som jag har nu eller så färgar jag håret svart. Tänkte klippa ner luggen igen iallafall.
6. Vad lyssnar du på för musik?
Det är väldigt blandat.
7. Vad läser du?
Kurslitteratur. Funderar på att köpa nån fantasy-bok att roa mig med.
8a. Senast tre inkomna sms från en tjejy?
Sms 1: ":) det kanske jag kan we´ll see annars ses vi vid centralen.
Sms 2: "Mmmm nu ska jag baka saffransbullar^^"
Sms 3: "Uumm, man kan både göra margaritas och snapsa det:-)"
Sms 1 och 2 är från samma person.
8b. Senast tre inkomna sms från en killy?
Sms 1: "2 olika flaskor eller en fin, välj ett av alternativen ;-)"
Sms 2: "Nee ta en riktig vinare. Jan har sin statistikföreläsning :-)"
Sms 3: Ja :-)
Alla sms är från en och samma person.
Smsen kom i kronologisk ordning om ni vill försöka läsa ut storyn.
9. Vad var bäst med hösten?
Att jag blev gladare.
Att jag blev gladare.
10. Vad var sämst med hösten?
Den här hösten har varit bra överlag, så får väl säga att det sämsta är att jag inte har fått något studiestöd den här terminen.
11. Senast köpta plagg?
En svart transparent blus samt ett bar svarta leggings från Nelly.
12. Ditt bästa skönhetstips inför hösten?
Är sämst på skönhetstips så jag säger istället; försök tänka positivt, även om det är svårt.
13. Hur ser du på framtiden?
Ingen aning, och det skrämmer mig lite.
Cryptic is my middle name
Jag ångrade att jag postade mitt förra inlägg redan efter ca 30 minuter..
Det känns lite väl personligt och privat. Men det får stå kvar i alla fall. Under den senaste tiden verkar jag göra en hel del saker som egentligen är lite för personliga och privata för mig. Saker som inte riktigt är jag. Saker som jag förvånas över. I alla fall inte varit. Så det är bara att bita ihop och rida med vågen i hopp om att den till slut avtar. Vad kryptiskt det här blev då.
Imorgon ska jag dock jobba, men jag sååååå önskar att jag var ledig. Inte för att jag annars skulle göra så mycket.
Varning för ett väldigt långt inlägg
Det är fascinerande det här med bloggar, twitter och för all del instagram med mera. Men främt blogg och twitter. Ofta skriver man ett inlägg utan att få någon respons.
Alls.
Även om man skriver om något ledsamt. Inte ens sen om man pratar med, eller träffar någon man känner, och som definitivt har läst inlägget.
Kanske vet man inte vad man ska säga. Kanske har man så mycket själv just nu. Kanske tänker man att man ska säga något men det försvinner sen i glömska när tillfälle fås. Kanske låter det inte lika hemskt i skrift. Kanske vill man inte vara påträngande. Kanske tänker man att personen i fråga tar upp det privat med en om det verkligen är något stort. Kanske känner man att det finns någon annan som är bättre lämpad att prata med den personen om just detta, att man inte står varandra tillräckligt nära.
Jag vet med mig att jag antagligen är likadan själv så därför bryr jag mig inte så mycket. Men det är fascinerande när man tänker på det. För några dagar sen så skrev jag ett inlägg på twitter om att jag åter igen hittat en knöl i bröstet. Var det någon som visste om att jag haft en tidigare? Ingen som reagerade över att de isåfall inte visste? Eller reagerade över att jag hittat ytterligare en? Att jag hittat en knöl över huvud taget? Som sagt fascinerande. Den enda som hörde av sig var mitt ex. Mitt ex kontaktade mig på fb samma dag som inlägget dök upp och frågade mig hur allt var. Men han var ju med förra gången det hände, så det kanske ligger något i det. Han gick rakt på sak. Den enda. Om du läser min blogg så vill jag bara säga ett stort tack. Jag ska jobba stenhårt på att bli som du när det gäller såna här saker. Till er andra: jag tycker om er oavsett! (kände att jag behövde lägga in detta).
Jag tänkte nu ta tillfället i akt och berätta lite om hur det går till när man hittar en knöl i bröstet, tankarna som snurrar och processen.
Båda gångerna jag har hittat en knöl så har hjärtat dunkat ett extra slag. Nervositeten och oron infinner sig väldigt snabbt efter det trots att man innerst inne är medveten om att det med största sannolikheten är något helt ofarligt. Så fort man kan så ringer man till vårdcentralen och förklarar läget. De tar en knöl i bröstet på största allvar och man får en tid hos en kvinnlig läkare redan samma dag. På vårdcentralen får man först berätta var man har hittat knölen, hur stor den är, när man hittade den och så vidare och sen kollar läkaren själv in läget. Sen säger hon att det säkert inte är någon fara men som rutin så ska hon ordna med en remiss till mammografi och punktering av knölen. Det är med ett enormt lugn hon säger så, och en del av dig är lugn själv för du vet om att det med största sannolikhet inte är något allvarligt. Men en del av dig kan inte slappna av innan du har fått beskedet från mammografin. Det kan ju trots allt vara cancer.
Båda gångerna har jag fått höra att knölen varit liten. Och det är alltid något som lugnar. Och även om jag aldrig gått omkring och nojat mig i någon större utsträckning så finns ändå den lilla oron där som ligger och skaver långt in. Speciellt när man vet om att det ligger cancer i släkten, och även just bröstcancer.
Det tar några dagar innan du får en tid. Men det tar definitivt inte mer än två veckor. Det är ju högprioriterat med en knöl i bröstet. Dagarna mellan läkarbesöket och mammografin är lite som vilka dagar som helst. Men dagen innan mammografin och samma dag infinner sig en klump i magen och lite likgiltighet. Försvarsmekanismerna sätts igång. Oavsett om du innerst inne vet om att det antagligen inte är något allvarligt. Vid denna undersökning görs oftast både mammografi-röntgen och ultraljud och du får veta direkt hur läget är.
Jag var på min mammografi idag och det är för andra gången som jag får höra att det bara är en cysta och alltså ingen fara. Puh. Det är också andra gången jag får beröm för att jag upptäcker detta i så god tid. Så nu har jag fått en tid för punktering av denna cysta. Jag vet ju inte hur processen går till om man får beskedet att det är cancer (och jag hoppas att jag aldrig behöver få reda på det), men när det bara är en cysta så sticker man in en nål i bröstet och tömmer den helt enkelt. Dock kan den fylla sig själv igen och det vet man inte om hur lång tid.
Sist men inte minst, lova mig att ni alltid undersöker era egna bröst!
♥
Fältkurs på Sven Lovén centrum för marina vetenskaper - Kristineberg
Då har jag haft min sista fältkurs. Den här var helt klart den bästa. Men det känns ändå skönt att fältkurserna nu är slut, för brrrrrrrr vad kallt det var att vara ute med båten och samla in material.
Forskningsstationen Kristineberg är den som är mest lockande för mig och där bedrivs sån forskning som ligger nära mitt intresse. Jag börjar äntligen se ett litet ljus med mina blandade intresseområden och fick en hel del tips och råd angående studierna av vår snälla kursledare.
Lite bilder från stället:
Något jag inte varit med om tidigare på forskningsstationer är att de till och med hade en reception.
Det första vi fick veta när vi kom på plats var i princip att här kunde man ta valfri dryck hur mycket man ville och gratis är gott ;)
Sjöutsikt var det nästan överallt, till och med i labsalen!
Och direkt från sängen!
Korridorsboende!!! Haha.
Ena dagen var vi ute med båten och samlade in lite bottenmaterial. Det är en klassiker när man är på fältkurs inom marinbiologiska kurser.
Vi utförde även laborationer ena dagen.
Lite lera som vi samlade på oss i slutet av båtfärden. Den skulle ingå i min grupps laboration så vi var tvugna att ta hand om den, genom att sila leran, först :)
Min labgrupp. Vi står alltså och studerar hur många musslor som grävt ner sig i varje skål under speciella tidsintervall. Det var betydligt mer spännande än vad det ser ut att vara. Helt klart den bästa labben.
Sist men inte minst så hade vi en kväll med räkor, vitt vin och ost i mysig anda!
Jag måste säga att jag lärde mig sjukt mycket under min korta tid här. Bitvis var det stressigt, men vi höll alla humöret uppe och det var en bra sammanhållning i gruppen. Vi var bara 8 stycken elever så vi kom varandra rätt så nära och det var mycket diskussioner och skratt. Även lite bastubad en kväll där med.
Bjuder på en sista bild:
Jag i mörkret, på väg "hem" efter en långt utdragen middag som avslutades med kafferep.
Kräftan
Kan inte, får inte, bör inte, klarar inte, vill inte?
Nu var det snart två veckor sen jag skrev något här. Det är inte det att det inte händer saker i mitt liv, för det gör det... en hel del till och från. Däremot händer det saker som jag inte kan skriva om, inte får skriva om, inte bör skriva om, inte klarar av att skriva om och även saker som jag inte vill skriva om. Jag går alltså igenom en ganska hemlig period just nu. Det gäller även det jag pratar om. Det är inget illa menat mot dem som står mig nära och jag hoppas att ni har förståelse och inte tar illa vid er.
Men något jag kan säga är att imorgon bitti så åker jag på min sista fältkurs för i höst! Det ska bli riktigt spännande och samtidigt skönt att komma bort från stan ett tag. Lite frisk luft vid kusten :) Samtidigt så är jag sjukt nervös inför resan. Men det ska nog gå bra. Den här gången är det lite annorlunda än tidigare, den här gången ska jag få åka till ett helt nytt ställe som jag aldrig varit på och antagligen ska vi pyssla med saker som jag inte tidigare gjort.
Det var det.
Vi ses igen nästa vecka! ♥
Sista lediga helgen på länge
Snart går vi in i oktober och då, som sagt, kommer jag att ha fullbokade helger hela månaden. Helt sjukt, men samtidigt ska det bli skönt.
Men så i helgen passade jag på att få ut så mycket som möjligt!
Min helg i punkter...
Fredag:
Först passade jag på att träffa söta Isabel inne i stan för en fika. Det var inte igår så det var riktigt najs. Sen senare på kvällen var jag och kollade på darl som gjorde ett bra jobb på scen. Jag hade bokat in en kolla-på-Jejca-dejt med Tora, men sen visade det sig att ytterligare en person ville dit.. Sist men absolut inte minst så hängde jag på Björnis till Strand för att kolla på en spelning som Sigrid hade föreslagit. Och jag måste säga att det var en sjukt kul kväll! Shit. Bandet var bra, sällskapet var på det bästa humöret och det blev alldeles, alldeles för sent mot vad jag hade tänkt mig.
Lördag:
Klockan ringde 08.30. Hua! "Skulle inte du börja jobba klockan 10...?" Hörde jag en röst som sa. Jo svarade jag och sen var det bara att kliva upp och åka iväg. Att jobba 10-19 kändes omöjligt efter att ha gått och lagt sig 03... MEN jag tog mig igenom preciiiiis hela arbetsdagen, trots att jag var trött som en gnu. Efter jobbet passade jag på att köpa hem lite billig mat. Jag tror det tog mig nästan en timme att handla en matkasse, haha.. SÅ trött var jag. Trött men glad. Men sen fick jag sällskap på bussen in till Slussen av en kollega som också hade shoppat efter jobbet :) Lördag kväll spenderade jag hemma i sängen med chips och cola framför datorn. Kändes nästan lite konstigt att sitta hemma själv en lördag, det var inte igår. Men det var skönt och välbehövligt med tanke på att jag slocknade runt 23, mitt i ett fb-samtal så...
Söndag:
Mest chill. Men tog en liten snabb runda i skogen med T. Sen hängde vi hemma hos henne och här blev det också lite senare än jag hade tänkt mig. Men det gjorde absolut ingenting för det var så trevligt så! En välbehövlig söndag helt enkelt :) Och jag lyckades ta mig hem smidigt.
Det var det. Puss på er.
Busy woman
Ibland bara måste jag älska mitt schema.
En vän till mig har fixat två filmer, en som han väldigt gärna vill se och en som jag väldigt gärna vill se.
"... sen ta en filmkväll lite senare i oktober."
Men så här ser det ut för mig i oktober:
1:a helgen: jobb
2:a helgen: fältkurs i Kristineberg i Göteborg
3:e helgen: jobb
4:e helgen: fältkurs på Tjärnö
Och sen är vi inne i november helt plötsligt.
"eller november 
;)"
;)"Där ser man, men vi ses väl i november då. På återseende.
Dock har jag sett till att jag får in en liten lucka att fira ett födelsedagsbarn, så jag känner mig lite duktig! :)
Lite bilder från Tjärnö-helgen
Det var fullkomligt underbart på Tjärnö! Jag skulle kunna skriva en hel uppsats om detta men väljer att lägga ut de få bilder jag hann med att ta (ja det var galet mycket att göra så ibland hann man inte ens med att tänka, hehe).
I fredags var vi ute med båten och gjorde lite olika bottenskrap. Ett av dessa var lerbotten och jag var en av de få som vågade dyka ner där med händerna och gräva runt efter maskar med mera ;)
I ett av skrapen fick vi upp bland det coolaste jag har sett, spindelkrabbor!! EN STOR FET VARNING TILL ER SOM HAR ENORM FOBI FÖR SPINDLAR, KOLLA PÅ EGEN RISK, eller hoppa över just denna bild...................... men de är bra söta faktiskt :)
Vi kollade även in visnings-akvariet de har där och där hittade jag denna snygga krabat. Han var inte så liten heller.
Idag var vi ute och "fiskade", håvade, plankton.
Jag missade tyvärr att fota i lördags när vi var och samlade in material på klippstrand respektive sandstrand. Samt räkfesten vi fick.
Men med andra ord, jag längtar dit redan!
Tjärnö här kommer jag!
Jag får följa med på fältkursen!!! Trots att jag var sen med anmälan. Jag har med en stor nervositet väntat på ett svar och idag fick jag detta mail:
Marie,
Nej, det var inte försent. Du är med på min lista över deltagare.
Med vänlig hälsning:
(????)
Nej, det var inte försent. Du är med på min lista över deltagare.
Med vänlig hälsning:
(????)
Puh vilken lättnad. Men sen var det jobbighetsfaktorn nr 2 att ta tag i - dvs att ringa far min och fråga om jag kan låna pengar till denna resa. Jag verkligen hatar att be om pengar. Hatar, hatar, hatar.
Men jag får låna pengar. Dock vågade jag inte be om hela beloppet, så jag få punga ut lite själv... så det blir till att snåla lite ändå. Aja. Jag får iallafall åka på en härlig resa till västkusten där jag kommer få göra en massa skoj! :)
Nu har jag bara lite beslutsångest över vilka biljetter jag ska boka. Det går ett tåg så jag är framme 15.23 och det kostar 499 kr. Dock är första upphämtningen vid 18.15 så jag kommer få sitta i Strömstad i nästan 3 timmar. Nästa tåg som passar är framme 17.45 och kostar 805 kr, men där är det 3 byten. Det sista alternativet kostar hela 844 kr, men där är det bara 1 byte. Hm, svårt val. Just nu överväger jag starkt att åka med det tidiga tåget och hoppas på att det finns något att göra vid stationen i Strömstad iallafall. Jag ska fundera i nån timme eller så...
Stjärntecknet Kräftan - del 3
"Kräftor har ofta runda ansikten, en väldigt slät och ganska ljus hy och det är vanligt att de är rödhåriga. De har oftast håret långt och ibland kan de låta det blir lite för ovårdat. Samma sak gäller med deras kläder, de glömmer lätt ett BH-band eller går med en slarvigt knuten slips. De klär sig gärna traditionellt och i blå och grå toner som passar deras ljusa hy. Kräftan har en tendens att hålla fast vid saker, det gäller även den egna kroppen. Det kan därför vara svårt för dem att gå ner i vikt, och de flesta är inte särskilt fysiskt aktiva. Ändå är de starka och ofta friska. De kan vara kutryggiga, och karakteristiskt är att de kastar en blick över axeln lite för ofta, för att vara säkra på att ingen fara hotar.
Kräftan är en sann romantiker, och tror på lojalitet, samhörighet, trohet och gemenskap. De är mycket envisa och lyckas se till att de får det de vill ha. Risken är stor att Kräftan gömmer sig i sin trygghetssfär och aldrig ger sig utanför hemmet. Det är synd med tanke på hur många det finns som behöver djup kärlek och omvårdnad.
De är väldigt känslosamma och sentimentala och vältrar sig gärna i sina känslor och kan gnälla om allt och njuta av att inta en martyrroll. Kräftan har ett stort behov av bekräftelse, ibland är det svårt för andra att veta om något verkligen är fel, eller om de bara gnäller för att få uppmärksamhet. Problemet är att det kan vara svårt även för Kräftan själv att hålla isär behoven. De kan vara mycket självupptagna och vill ha mycket tillbaka för den omtanke de ger till andra.
Blygheten kan vara deras verision av att de egentligen går runt och bara tänker på sig själva och är ointresserade av andra människor, trots att de egentligen är människovänliga.
En Kräfta kan överraska alla med vredesutbrott. Då har de en fruktansvärd arsenal i alla de hemligheter de lyckas ta reda på och komma ihåg och kan ställa till en hemsk oreda. Blir en Kräfta själv sårad hämnas hon garanterat, och även om familjen är det viktigaste hon har kan hon vända sig emot den om hon har ett personligt mål som ska nås till varje pris.
Kräftan är svår att älska. De ställer så höga krav, och reagerar barnsligt. En Kräfta blir lätt beroende av sin partner, och kräver att kärleken bevisas gång på gång. Helst ska partnern visa sina känslor i form av dyra presenter - då får Kräftan både emotionell och materiell trygghet. Kräftor har lätt att förstöra sina förhållanden, med svartsjuka, misstankar om otrohet och genom att övertolka varje ögonkast och varje ord. Kräftor klättrar gärna socialt när de gifter sig, partnern ska helst ha högre status, så att de själva kan ägna sig åt hus och hem och materiell trygghet. Kräftor skiljer sig sällan, hellre har de en affär i det fördolda och behåller sin välbekanta trygghet.
De har stor aptit på mat, sex och ägodelar, och det finns en risk att de går över gränsen och blir vulgära."
3 små saker
- Jag är sååååå spänd i min nacke just nu att jag inte vet om jag kommer att kunna ta mig upp ur sängen imorgon. Det känns som om jag kommer få nackspärr eller nåt. Måste vara från den super kaotiska jobbdagen igår.
- Insåg att sista dag för att säga att man vill följa med på fältkursen var i fredags, så nu vet jag inte om jag kommer få följa med :(( Har mailat läraren och väntar nu på svar...
- Jag tycker inte om när mina vänner mår dåligt eller har några bekymmer. Just nu är det en av mina vänner som är lite nere. Hade hen tyckt om sötsaker hade jag bjudit på massor av såna här:
.
Kämpar
Sms:ade Ellis för att höra med henne hur lång tid hon tror att jag behöver ha på mig att plugga till en dissektionsdugga för att vara heeeelt säker på att klara den. Ellis är en person som hellre överdriver pluggtiden än att chansa på att det funkar ändå. Så jag litade på att hon skulle kunna hjälpa mig att sätta ett passande datum.
Ellis svar: "Men 3 dagar borde räcka, då kan du inte misslyckas :-)"
Hahahahahahahahahahahahaha.
Assååå....
Såg framför mig typ 2 veckor. Jag har kanske en överdriven rädsla för denna rest? Jag menar, om Ellis tvärsäkert säger 3 dagar så skulle det i praktiken till och med vara möjligt att klara den efter bara 1-2 dagars plugg.
Jag fick nämligen ett mail från nya huvud-assistenten i den kursen som jag har denna dissektionsdugga som rest i där hon sa att jag själv får bestämma när jag vill komma och göra duggan.
Jag klarade förresten omtentan jag hade idag!!!!! Jag kanske borde gå på puben innan varje tenta jag gör ;) Men gud vad nervös jag var. Så när han rättade den åt mig på plats och sa att jag var godkänd så var det ett stort puh. Nu tänkte jag ta mig an nästa rest, en dissektionsdugga. Det är också en sån där jobbig sak jag har efter mig från grundkurserna. Jag har alltså kontaktat massa lärare för att ta igen gamla rester, passar lite på nu medan jag läser distanskurser. One over, three to go.
Det blir en fullspäckad höst.
/busy woman
Stjärntecknet Kräftan - del 2
"Det viktigaste för en Kräfta är känslan, och känslan av att vara en del av något.
Kräftan är det vårdande tecknet, men har också ett behov av att själv bli omvårdad. De har inte intimitetsproblem som så många andra, utan öppnar sig gärna, men en Kräfta som då blir bränd kan skapa ett skal omkring sig, för att skydda sig.
En typisk Kräfta är känslig, intuitiv och har ett stort hjärta, med lite erfarenhet av livets hårdare törnar blir de något reserverade och avvaktande. Naturens kräfta har ett mjukt inre och ett hårt skal. Precis likadan är de som är födda i soltecknet Kräftan. De är beroende av stöd och uppmuntran eftersom de inte har så starkt självförtroende. De kan bli ganska osjälvständiga och är släktkära och hemkära. För dem är rötter och den privata historien mycket viktig. Man säger ofta om Kräftan att de är barn och förälder i samma person - de vårdar som ingen annan, men har ett stort trygghetsbehov.
De lever sig lätt in i andra människors situationer och är goda lyssnare.
Många har konstnärliga talanger och ofta är de duktiga kockar.
Mår en Kräfta bra så är han öppen och mjuk, men hans känslighet gör att han skyddar sig så att det kan vara svårt för andra att verkligen komma honom in på livet.
Kräftor är också ganska försynta och kan förefalla vara blyga, men de drömmer ofta om berömmelse där de får mycket uppmärksamhet.
Härskarplaneten Månen gör Kräftan lyhörd och fantasifull, de har en fantastisk förmåga att avläsa stämningar och anpassar sig därefter. Det gör att de kan byta sinnesstämning med mycket kort varsel. Det kan också gissa sig till stora hemligheter utan att någon inviger dem med avsikt. Med sitt fotografiska minne får Kräftan på det sättet ett skarpt laddat vapen.
Kräftor oroar sig lätt, och är lite överkänsliga, vilket kan visa sig i de kroppsdelar som anses representera tecknet; mage, bröst och livmoder."
Ett mitt-i-natten-inlägg
Ja jag borde sova, och för länge sen. Men jag satt uppe och pluggade sent och nu har jag ingen ro i kroppen till att sova riktigt än. Så jag har roat mig med att försöka komma underfund med vilken storlek jag ska ha på mina leggings.
Jag har nu kommit fram till att det är dessa jag iallafall vill ha:
Alltså nummer två högst upp i inlägget om leggings.
Men storleksguiden på nelly är förvirrande. (inte för att andra storleksguider är bättre).
Jag är i och för sig sämst på att mäta mig själv också.
MÅTTEN I CM FÖR: FUNKY HIGHWAIST LEGGINGS
| S/M | M/L | XS/S | L/XL | |
| Midja | 32 | 34 | 30 | 36 |
| Benlängd | 75 | 77 | 73 | 79 |
| Stuss | 40 | 41 | 39 | 42 |
| Lår | 25 | 26 | 24 | 27 |
De måtten jag får till är alla under måtten för XS/S med undantag för benlängd, där är jag nånstans mitt emellan XS/S och S/M och det beroende på om jag mäter inne eller ute. Så, fråga: när man mäter benlängd, mäter man då på insidan av benen eller på utsidan? Sen tycker jag det är ytterst konstigt att jag är en XS/S? Det känns lite väl otroligt. Har jag magrat SÅ mycket?! Men det kan ju som sagt vara jag som mäter helt kefft också. Så om det är någon som är sugen på att göra en kroppsmätning på mig är det bara att hojta till! :p
Help please, vill hemskt gärna få hem dom snaaaart.
Tack på förhand! ♥
